- Project Runeberg -  En Lifsgåta. Utkast /
15

(1880) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

sin parasoll. Hon var nedslagen, icke därför att
mannen besökt detta ställe — det var ju så
naturligt, att tanken på hans första hustru skulle
tränga sig på honom just i går — men därför, att han
ej ansett sig kunna säga detta till henne. Han
måste således betrakta henne som ett oförnuftigt,
själfviskt barn, af hvilket man ej kunde begära en
rättvis, fördomsfri uppfattning. Hon var nu så glad
åt, att hon redan i går afton fått tillfälle att
afgifva sitt utlåtande om lilla Hedvigs
namnförändring. och hon föresatte sig att, så snart anledning
yppade sig, gifva honom ett öfvertygande bevis på,
att hon ej var i stånd till att vara afundsjuk på
ett minne.

Men detta tillfälle tycktes ej vilja infinna sig
på länge. Öfver hufvud taget var det endast
sällan hon kunde få tala ostörd med sin man. Han
var alltid så sysselsatt, och de få stunder, då lian
fick vara ledig från sina bestyr, upptogos alltid af
visiter och bortbjudningar. Gudmunds hela stora
slägt bodde i staden, och lian hade dessutom ett
stort antal vänner, som alla voro nyfikna att få
lära känna hans unga fru. Den ena middagen och
balen aflöste den andra. Mången gång var det
med tungt hjärta Aline klädde sig till fest; huru
mycket hällre hade hon ej velat vara hemma och
tillbragt aftonen i Gudmunds sällskap under
förtroliga samtal! Men han tycktes lägga en sådan
vigt vid dessa tillställningar, lian deltog själf så
med lif och lust i festglädjen, att hon ej nändes
med en min förråda, huru den bedöfvade och
tröttade henne. Hon hade aldrig förestält sig, att en
man af så pass mogen ålder — Gudmund hade
fylt trettiotre år — kunde vara så passioneradt
hängifven sällskapslifvets nöjen. Han talade
oafbrutet, skämtade, dansade — ja, till och med dan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lelifsgata/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free