Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Radion från dess begynnelse till 1918
- 1. Inledning
- 2. Radions föregångsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Länk efter länk, såsom frukten av många tusenden ingenjörers och
vetenskapsmäns möda och arbete, lyckade och misslyckade försök,
har vetandet vidgats om radions natur och innersta mekanism, nya
hjälpmedel ha frambragts, och nya idéer ha fört radion fram till
vad den i dag är. Ytterligare några år framåt — och vi komma
måhända att le åt radions primitiva ställning anno 1940, liksom vi
nu göra det i fråga om de apparater, som datera sig tio år tillbaka
i tiden.
2. Radions föregångsmän.
Främst i raden av vetenskapsmän, vilkas forskargärning varit
grundläggande för radions tillblivelse, står den engelska fysikern
J. C. Maxwell, som år 1873 lade den matematiska grundvalen för
behandlingen av den moderna elektricitetsläran. Det dröjde dock
många år, innan hans snillrika idéer blevo omsatta i praktiken.
Det var de tyska vetenskapsmännen Helmholtz och framför allt
hans lärjunge Heinrich Hertz, som experimentellt och definitivt
banade väg för de Maxwellska teorierna om elektricitetens och
ljusets samhörighet i fysikaliskt hänseende. Vid studiet av elektriska
gnistors förlopp påvisade Hertz, att från desamma utgingo
elektromagnetiska svängningar, i allo likartade med ljusvågorna men av
en betydligt större våglängd. För att hedra Hertz’ minne har hans
namn av främst tysktalande länder knutits till radion i
benämningarna hertz (Hz) och kilohertz (kHz), vilka beteckna enheter för
frekvens, svängningar per sekund, hos en elektrisk svängande krets,
en radiostations frekvens etc.
Hertz’ geniala laboratorieförsök blevo fundamentala för radions
praktiska utformning. De utfördes med användning av metalliska
ledare, i vilka en elektrisk gnista fick alstra svängningar,
elektromagnetiska vågor, som med användning av viss apparatur, s. k.
resonatorer, kunde påvisas äga förmågan att stråla fritt i rymden
och göra sig märkbara i en annan del av laboratorierummet. Hertz’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 11 17:13:11 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lemradio/0010.html
