Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Radion från dess begynnelse till 1918 - 2. Radions föregångsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anordningar kunna sägas utgöra den första primitiva sändaren av
elektromagnetiska vågor. Resonatorn var en ledare, böjd i
cirkelform och uppskuren med ett mycket litet gnistgap. De elektriska
vågornas existens fastställdes därav, att om mottagaranordningen
befann sig i resonans med den utsända, av gnistöverslagen alstrade
svängningsfrekvensen, försiggick ett överslag jämväl i resonatorns
lilla gnistgap. Genom ändring av dimensionerna hos oscillatorn,
sändaren, klarlades betydelsen av avstämning mellan sändarens och
mottagarens frekvens.
Med våra dagars sätt att se arbetade Hertz närmast med korta
vågor. Han underkastade dessa elektromagnetiska svängningar
ingående undersökningar ur synpunkten av deras våglängd, deras
förhållande i fråga om reflexion, brytning, polarisation m. m., och
han fann, att de härutinnan ägde i stort sett samma egenskaper som
ljusvågorna. Det bör tilläggas, att det dröjde mer än tre decennier,
innan Hertz’ försök med korta vågor togos upp på nytt och innan
de korta och ultrakorta vågorna kommo att spela någon roll i
praktiken.
Grundidén till den praktiska trådlösa kommunikationstekniken
var nu lagd. Efter Hertz, som dog 1894 endast 36 år gammal, följde
en rad forskare, som arbetade vidare på den elektromagnetiska
ljusteoriens och de elektromagnetiska vågornas område. Bland mer
kända namn må anföras Righi, Lodge, Popov, Edison, Preece samt
fransmannen Branly.
De försök, Hertz utfört, voro som sådana att betrakta såsom rent
vetenskapliga experiment. I avsaknad av instrument och apparatur
av varje slag förutom dem, han själv provisoriskt framställde, var
det ännu ett långt steg fram till förverkligandet av trådlös
förbindelse över större avstånd. Branly har härutinnan bidragit på ett
synnerligen verksamt sätt genom konstruktionen av den s. k.
koherern som mottagningsinstrument. Koherern eller Branlys rör
bestod av ett glasrör med två insmälta metallelektroder, mellan vilkas
utrymme nickelfilspån applicerades. I normalt tillstånd är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
