Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. System för kontinuerliga vågor - 3. Alexanderssons högfrekvensgenerator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maskiner, vilken var utförd för en effekt av 2 kW och en frekvens av
100 000 p/s (3 000 m). Senare tillverkades ett flertal
högfrekvensmaskiner av 200 kW effekt enligt samma principer men för lägre
periodtal, 10 000—20 000 m, vilket givetvis minskade de
konstruktiva svårigheterna. Vid den svenska storstationen i Varberg (bild
sid. 40), vilken uppfördes åren 1922—24, installerades två
Alexandersongeneratorer för en frekvens av 17 200 p/s (17 440 m), vilka
maskiner allt fortfarande äro i drift för den transatlantiska
telegramtrafikens avveckling.
Från starkströmstekniken veta vi, att periodtalet hos en generator
för växelström är bestämd av produkten av maskinens poltal och
omloppshastighet. Väljes ett större antal poler, blir varvtalet hos
maskinen lägre och omvänt. De problem, som möta vi konstruktion
av en högfrekvensgenerator, äro av exakt samma slag, det är endast
storleksordningen av frekvensen, som är skiljaktig. Å ena sidan
kan poltalet icke göras obegränsat stort på grund av bristande
utrymme, å andra sidan kan rotorns varvtal ej ökas utöver ett visst
värde, som bestämmes av den mekaniska hållfastheten. Ytterligare
svårigheter av rent elektrisk art möta i nedbringandet av hysteresis-
och virvelströmsförluster, vilka växa de förra med 1,6:e potensen,
de senare kvadratiskt med periodtalet och följaktligen kunna uppgå
till belopp, som bli kritiska för maskinens uppvärmning.
Liksom övriga direktverkande högfrekvensmaskiner var
Alexandersons generator utförd av induktortyp. Rotorn utgjordes av en
massiv stålskiva av 1,6 m diameter och var försedd med ett till över
1 000 uppgående antal tänder. Mellanrummet mellan tänderna var
utfyllt med ett icke magnetiskt material för att erhålla en glatt yta
och reducera luftfriktionen till den minsta möjliga. Rotorn var i
mekaniskt hänseende tillverkad med största noggrannhet och
dimensionerad med maximum av mekanisk hållfasthet, så att den kunde
uthärda de stora påfrestningar, centrifugalkraften utövar vid den
under rotationen höga periferihastigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
