Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De allmänna principerna för elektronröret - 2. Om elektroner och elektronemission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man har i fråga om elektronavgivningen från en upphettad
glödtråd gjort den mycket träffande jämförelsen med atom- och
molekylbildningen vid den fria vätskeytan vid avdunstning eller kokning.
Vid stigande temperatur blir partiklarnas rörelsehastighet i
materialet större och slutligen uppnås den hastighetsgräns, då partikelns
rörelseenergi är tillräcklig för att häva den kraft, med vilken den
förut varit bunden i materialet, och slita sig loss och bege sig ut
på egen hand. Den formel, som först uppställdes för
elektronemissionen från en glödkatod, var därför identisk med formeln för
ångavgivning från en vätskeyta. Formeln har sedan reviderats till
utseendet
I = A · T2 · e– b / T ... (14)
där I är elektronströmmens styrka i ampere per kvadratcentimeter
av glödtrådens yta, T absoluta temperaturen i grader Celsius, A och
b materialkonstanter samt e basen i det naturliga logaritmsystemet.
Då elektroner frigöras från katodens yta, sker detta med en viss
utgångshastighet, som exempelvis vid en glödtråd av volfram
beräknas uppgå till cirka 108 cm/s. Samtidigt med att elektroner
lämna glödtråden och på grund därav, uppstår underskott i dess
elektriska laddning, och glödtråden blir elektriskt positiv.
Härigenom verkar glödtråden attraherande på de elektroner, som
lämnat densamma och söker att åter dra dessa till sig. Å andra sidan
påverkas de frigjorda elektronerna av anodens positiva spänning
att röra sig i riktning mot denna. Resultatet härav är att det
omedelbart i glödtrådens närhet finnes en elektronmängd, den s. k.
rymdladdningen i röret, av vilken en del elektroner återvänder till
katoden, andra fortsätta sin rörelseriktning från katoden till anoden.
Dessa senare bilda en elektrisk laddningstransport genom röret, en
elektrisk ström i dess mest egentliga betydelse, vars styrka är
beroende av dels elektronemissionen, dels anodspänningens storlek.
Strömstyrkan uppgår i vanliga elektronrör för mottagarändamål till
storleksordningen milliampere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
