Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De allmänna principerna för elektronröret - 3. Glödtrådens utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland de rena metallerna är volfram den, som bäst är ägnad att
användas som material för glödtrådar i elektronrör. Metallen är
i och för sig icke särskilt god elektronavgivare, men materialet tål
hög upphettning och är okänsligt för evakueringsgraden. I den mån
evakueringen är låg, så att joner förekomma i röret i större
utsträckning, komma nämligen dessa att röra sig i riktning mot glödtråden
och utsätta den för s. k. jonbombardemang, vilket lätt kan förstöra
glödtråden. Särskilt känsliga i detta hänseende äro de nedan nämnda
rören med oxidbelagda glödtrådar. Normal livslängd hos rör med
volframtråd ligger vid cirka ett par tusen timmar, därest
upphettningen håller sig vid omkring 2 500°.
Bättre emissionsförmåga än volfram ha glödtrådar, belagda med
oxidskikt av alkaliska jordmetaller. Emissionen äger rum från ett
på oxidskiktet varande tunt lager av metallen, och maximal
elektronemission erhålles, då detta skikt uppgår till tjockleken av en molekyl.
Förklaringen härtill antages ligga däri, att det tunna metalliska
lagret genom elektronavgivningen självt blir positivt och därigenom
så att säga hjälper till att draga elektroner från det innanför
belägna oxidskiktet. Livslängden hos oxidbelagda rör varierar liksom
hos alla radiorör, beroende på driftförhållanden m. m. Normalt
kan en livslängd på många tusen, emellanåt upp till många
tiotusental timmar ernås.
Bland olika utföranden av oxidbelagda rör märkes sådana, där
skiktet utgöres av barium- och strontiumoxid. Glödtråden själv kan
bestå av platina eller lämplig nickellegering. Sådana rör ha en
riklig elektronemission redan vid temperaturer av cirka 1 150°. En
annan utföringsform är volframtråd med toriumoxid. Dess
ekonomiska drifttemperatur ligger vid cirka 1 900°. Dessa senare rör
kunna behandlas så vid tillverkningen, att känsligheten för
jonbombardemang blir mindre än för oxidbelagda rör i allmänhet,
dock givetvis ej i den grad, volfram själv besitter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
