Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. De allmänna principerna för elektronröret
- 4. Strömstyrkan i ett elektronrör. Dioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Strömstyrkan i ett elektronrör. Dioden.
I det föregående har elektronröret behandlats huvudsakligen ur
synpunkten av elektronernas alstring och delvis rörelse i röret på
grund av den till anoden anlagda positiva potentialen. Sådana rör
kallas dioder eller tvåelektrodiga rör. De karakteriseras — liksom
alla elektronrör — därav, att strömmen flyter i blott en riktning
från katod till anod, från den negativa till den positiva elektroden
och kunna i denna sin egenskap fungera såsom likriktare av till
elektroderna ansluten växelström. (I vanliga strömkretsar betraktas
strömförloppet försiggå från den positiva till den negativa polen.
Man kan vid elektronrören givetvis i stället för att säga, att en
negativ ström flyter från katod till anod, uttrycka samma sak med
att en positiv ström äger rum från anod till katod.)
Storleken av anodströmmen bestämmes av anodspänningen vid
konstant värde av glödtrådens upphettning. Vore anodspänningen
noll, skulle glödtråden fortfarande avge elektroner till den katoden
omgivande rymdladdningen, men ingen ström skulle uppkomma i
röret. Formeln för anodströmmens styrka är av följande utseende
Ia = K · Va3/2 ... (15)
där Ia betecknar elektronströmmen, Va anodspänningen samt K är
en konstant, som bestämmes av rörets och elektrodernas utseende
och geometriska dimensioner. Vid ökning av anodspänningen stiger
strömmen hastigt. Ett par kurvor för anodströmmen uppritade såsom
funktion av anodspänningen i en diod visas i fig. 16.
Redan 1896 konstaterade den engelske forskaren Fleming, att
urladdningar i gasförtunnade kärl försiggick i enbart riktningen
katod till anod. Någon praktisk betydelse därav erhölls icke förrän
1905, då det s. k. Flemingska röret först framställdes. Det var ett
tvåelektrodigt rör, som sedermera fick användning som likriktare
— detektor — av radiovågor, ehuru detsamma icke var fullt stabilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 11 17:13:11 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lemradio/0059.html
