Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De allmänna principerna för elektronröret - 4. Strömstyrkan i ett elektronrör. Dioden - 5. Principen för trioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i samma mening som de nuvarande rören. I själva verket var
gasförtunningen hos dessa rör så låg, att elektricitetstransporten mer
ägde rum på grund av jon- än elektronförekomst i röret.
Tvåelektrodiga rör ha bl. a. fått en stor användning för
kommersiella ändamål. Den högevakuerade dioden eller kenetronen
användes bl. a. för likriktning av mycket höga spänningar, upp till
100 000 volt. Inom
starkströmstekniken äro de vanliga
likriktarna ingenting annat än rör
enligt samma princip, ehuru de
arbeta med låg gasförtunning,
med kvicksilverånga
(kvicksilverströmriktare), argon eller
annan gas.
Kvicksilverströmriktare utföras för effektbelopp av
flera tusen kW från
belysningsspänningar upp till 20 000 volt.
I varje till ett växelströmsnät
ansluten rundradiomottagare
finnes vidare en likriktare med
två eller tre elektroder för att
omvandla växelströmmen till
likström och mata
mottagarrörens elektroder.
 |
| Fig. 16. Elektronemissionen i en diod vid varierande anodspänning och olika upphettning av glödtråden (olika strömmatning). Då emissionen ej längre ökar, säges att mättningsström uppnåtts. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
