Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Elektronröret i detektor-, förstärkar- och oscillatorkoppling - 2. Trioden i detektorkoppling - b. Anodlikriktning - 3. Lågfrekvensförstärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En åskådlig bild av anodlikriktningens förlopp visas i fig. 29.
Överst till vänster ha vi rörets karakteristiska kurva med viloläget
vid nedre knäet. Under denna är den inkommande högfrekventa
vågrörelsen inritad, här framställd som en modulerad
svängningsrörelse. De positiva halvperioderna ge upphov till proportionella
strömimpulser i rörets anodström, vilket grafiskt är framställt till
höger om karakteristiken, under det att de negativa halvperioderna
till vänster icke förorsaka någon som helst strömändring. Så som
förloppet här framställts, är likriktningen fullständig, vilket den
i praktiken sällan är eller ens behöver vara.
Vid triodens användning som likriktare erhålles samtidigt en viss
förstärkning av de inkommande signalerna. Gallerlikriktning är den
känsligare metoden av dem båda och var för den skull tidigare
synnerligen mycket använd. Vid anodlikriktning införes ej sällan
distorsion av signalerna — vilket är viktigt att undvika vid
rundradiomottagning, därest en trogen återgivning skall erhållas — på
grund av att karakteristiken icke är rent linjär vid arbetspunkterna,
gallerlikriktning däremot arbetar alltid på karakteristikens raka del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
