Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VII. Den moderna mottagaren. Superheterodynen
- 1. Superheterodynens princip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Superheterodynens princip.
De flesta mottagare, som för närvarande tillverkas och vilka äro
att klassificera som moderna mottagare, äro superheterodyner eller
suprar, som man också kallar dem med förkortad benämning. De
skilja sig inbördes avsevärt i konstruktivt hänseende och
detaljutförande, de kunna innehålla fler eller färre finesser i fråga om
antalet rör, tonkontroll, inställningslätthet etc., alltefter det prisläge,
de betinga i marknaden. Men i stort sett kan man hos de
superheterodyna mottagarna, alla skiljaktigheter till trots, återfinna
samma grundprinciper.
 |
| Fig. 35. Blockschema för en superheterodynmottagares huvuddelar. |
Ett principschema, s. k. blockschema, återges i ovanstående fig.
35. Antennen och mottagarens första del bildar ett
högfrekvenssteg, där den inkommande radiofrekvensen över den aperiodiska
antennen överföres till mottagarens första avstämda krets och där
filtreras ut, ofta genom ett särskilt filter. Det andra steget innehåller
en lokaloscillator med detektor, antingen i ett ooh samma rör eller
med separat oscillatorrör. Här omvandlas enligt interferens- eller
överlagringsprincipen högfrekvensen till en lägre frekvens, den s. k.
mellanfrekvensen, i regel liggande mellan 100—500 kc/s, således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 11 17:13:11 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lemradio/0089.html
