Radio / 86 (1940) Author: Siffer Lemoine - Tema: Electricity, Tekniskt folkbibliotek Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den moderna mottagaren. Superheterodynen - 1. Superheterodynens princip

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strax över mellanvågsbandet 200—550 m, i våglängd räknat. Efter
likriktning komma signalerna till mellanfrekvenssteget, där de
undergå en första förstärkning, innan de tillföras det andra
detektorsteget, vanligen en diod i en eller annan utföringsform. Till sist ha
vi lågfrekvensförstärkarsteget, där ytterligare förstärkning äger rum
medelst kraftförstärkare och till vilket den transformatorkopplade
högtalaren är ansluten.

Vad som särskilt karakteriserar superheterodynen är
omvandlingen av den primära frekvensen till en lägre frekvens,
mellanfrekvensen, som
därefter är genomgående
i mottagaren, till dess
likriktningen sker i
slutsteget. Med andra
ord, mottagaren är
konstruerad för denna
mellanfrekvens,
oavsett den i antennen
inkommande
frekvensen, och kan
därigenom tillverkas med
största precision, samtidigt som dess handhavande reduceras till
det enklast möjliga.

Fig. 36. Pentod såsom anoddetektor och blandarrör hos en superheterodynmottagare.

Denna översiktliga framställning ger endast ett ytligt begrepp
om superheterodynens konstruktion. Utan att fördjupa oss i detaljer
skola vi återge ett par kopplingar, som äro karakteristiska, då de
visa arten av de mångsidiga kombinationer, som de mångelektrodiga
rören kunna användas i och som utnyttjas vid suprarnas
tillverkning. Fig. 36 visar en pentod, ett rör, som sålunda innehåller
tre galler. Från antennkretsen (in) matas svängningarna över en
avstämd krets samt därefter till första gallret och den indirekt
upphettade katoden. Underst i fig. finnes en kopplingsspole, till vilken
lokaloscillatorn anslutes i och för åstadkommande av den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>