Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Mottagarantennen och dess utförande - 4. Ramantenn. Radiopejling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTTAGARANTENNEN OCH DESS UTFÖRANDE
ramplanet sammanfaller med de inkommande radiovågornas
rörelseriktning. I praktiken är det bekvämare och erhålles säkrare
avläs-ningsresultat genom att avlyssna minsta ljudstyrkan, d. v. s. då inga
signaler kunna observeras. Den sändande stationen befinner sig då
90° åt ena eller andra hållet från det avlästa vinkelvärdet, den
s. k* bäringen. Denna metod att fastställa radiovågors riktning
kallas radiopejling.
Radiopejling med ramantenn har blivit av den allra största
betydelse för sjöfarten. I Sverige anlades ett antal radiopejlstationer
redan i början av 1920-talet. Dessa stationer voro s. k. fasta
radiopejlstationer, uppförda på land, vilka hade till uppgift att med
radiovågors tillhjälp bestämma riktningen till och läget av ett fartyg
till sjöss. Genom avläsning på en pejlstation kan riktningen till den
sändande stationen bestämmas, tages ytterligare bäring på en annan
radiopejlstation erhålles en skärning mellan två riktningar eller med
andra ord en lägesbestämning, s. k. krysspejling. Genom ytterligare
en eller flera pejlstationer erhålles ännu tillförlitligare bestämning
av läget. Vid fasta pejlstationer räknas med en högsta awikning av
riktningsbestämningen av — 2 grader. Förloppet vid pejlingars
tagande framgår av fig. 60, vilken framställer pejlstationerna i
Hållö, Vinga och Morup på den svenska västkusten. Då alla tre
stationerna taga bäringar av ett fartyg i Skagerack, bildar som synes
skärningen av riktningarna från stationerna i fråga en triangel.
Radiopejling mottogs på sin tid med mycken skepsis av sjöfartens
män. Det dröjde emellertid inte länge, innan systemet slog igenom,
och navigatörerna ombord på fartygen kommo underfund med
radions stora användningsmöjligheter som navigationsmedel vid
sådana tillfällen, då tjocka och osiktigt väder råder och vanliga
navigationsmetoder och ortsbestämningar icke kunna nyttjas. På
senare år har radiopejlingen ändrats såtillvida, att pejlapparaten
flyttats ombord till navigationshytten, där bäringar vid behov kunna
tagas till sändarstationer i land, s. k. radiofyrar. Genom att
bestämma riktningen från flera fyrar fås ortsbestämning på sätt, förut
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
