Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Mottagarantennen och dess utförande - 4. Ramantenn. Radiopejling - 5. Kommersiella mottagningsantenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTTAGARANTENNEN QCH DESS UTFÖRANDE
navigeringshjälpmedel, ännu för ett par årtionden helt okänt, men
av den allra största betydelse för höjande av trafiksäkerheten till
sjöss och i luften. Förutan radion vore all modem trafikflygning
knappast tänkbar.
5. Kommersiella mottagningsantenner.
Av antennutföranden vid kommersiell radiomottagning finnes en
mångfald olika typer i bruk, vilka skilja sig från varandra främst
ur synpunkten av den använda våglängdens storlek. Några korta
beskrivningar av ett par karakteristiska system skola lämnas.
På våglängder över 10 000 m har den s. k. Beverageantennen
eller vågantennen fått viss användning, bl. a. även i Sverige vid
den 1923 i Kungsbacka uppförda mottagarstationen för
Amerika-trafik. Denna antenn är byggd som en vanlig telefonlinje med nära
nog rätlinig sträckning av cirka 12 km, motsvarande ungefärliga
längden av de vågor, av vilka mottagning avses. Antennens
sträckning ligger i riktning av den inkommande vågrörelsen, som i linjen
inducerar en adderad spänning, vilken från linjens bortre ändpunkt
reflekteras tillbaka till mottagarstationen. I och med att trafiken på
långvåg numera i allmänhet så gott som upphört för att i stället
avvecklas på korta vågor, har vågantennen icke längre samma betydelse
som tidigare. För mottagning av våglängder mellan 10000 och
200 m finnas de mest olika antennkonstruktioner i bruk. Ett vid
kommersiella stationer ej ovanligt system är användning av två fast
uppförda, mot varandra vinkelrätt ställda ramar, som göra
användning av ramprincipen, s. k. Bellini-Tosisystem.
Mer intressanta äro i våra dagar antennkonstruktioner för korta
och ultrakorta vågor, speciellt de senare.
Redan vid kortvågsförsök 1921 använde Marconi och Franklin
reflektorantenner för både sändning och mottagning. Antennen var
genom ett antal vertikalt hängande trådar utbildad såsom parabolisk
spegel med den egentliga antennen uppställd i reflektorns bränn-
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
