Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken. Resan til Lillipytt - 1. Gulliver giör en utförlig berättelse, om de egenteliga orsaker, som brakt honom at resa. Han lider skeppsbrot, och bärgar sig med simmande til det Landet, som kallas Lillipytt. Han blifwer bunden och föres i samma tilstånd längre in uti Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone 40. stycken af samma slag. Jag
begynte då så hårdt at ropa, så at desse små Diuren
skyndade sig bort ifrån mig, intagne af
förskräckelse, och ibland dem woro somlige, som jag
efteråt fek weta, de der swårligen blefwo sårade
af det hastiga fall, som de giorde då de sprungo
af min kropp. Icke desto mindre kommo de straxt
igen, och en ibland dem, som hade den
dristigheten at träda så nära, at han kunde se hela mitt
ansikte, lyftade sine ögon och händer af
förundran til Himmelen, ropade med en skarp, men
klar röst: Hekinah Degul. De kringstående
uprepade flere gångor samma ord, men jag förstod
ej den tiden deras betydelse. Under alt detta war
jag förfärad, orolig, brydd och sådan, som
Läsaren skulle i en dylik händelse wara. Igenom
det arbete jag anwände, at giöra mig lös, hade
jag den lyckan, at rycka af de snören eller tråar
och uprycka pinnarne, hwarwed min högra arm
war tätt til Jorden bunden: Ty när jag litet
rörde på honom, märkte jag hwad som mig
hölt. Samma tid lossade jag igenom mitt
häftiga ryckande, som dock förorsakade mig mycken
sweda, de Band, som fästade mine hår på den
högra sidan, (hwilka Band, woro finare än
mina egna hår) så at jag sedan kunde något friare,
röra mitt hufwud. Deraf begynte desse
Människlige Kräken at fly, med et ifrigt skriande.
Sedan detta buller stannat, hörde jag en af dem
ropa, Tolgo phonac, och strax kände jag min
wänstra hand genombårad, af flere än hundrade
pilar, hwilka styng kändes, som de skedt af Nålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
