- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
7

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken. Resan til Lillipytt - 1. Gulliver giör en utförlig berättelse, om de egenteliga orsaker, som brakt honom at resa. Han lider skeppsbrot, och bärgar sig med simmande til det Landet, som kallas Lillipytt. Han blifwer bunden och föres i samma tilstånd längre in uti Landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De sköto andra gången i wädret, som wi
bruka kasta Bomber i Europa, efter hwilka skott
många pilar föllo ända rätt neder uppå min kropp,
som jag dock intet kände, och en del på mit
ansikte, det jag sökte at hölja med min hand.
Sedan detta pilehaglet war öfwerståndit,
anwände jag åter all möda, at giöra mig lös, men
då sköto de ännu häftigare än förut, och några
försökte at sticka genom mig med sina spiut; men
til min lycka bar jag en Wäst af Boffelhud, som
förwarade mig. Jag trodde derföre bäst wara,
at hålla mig stilla som jag låg, til des at natten
komme; då jag kunde giöra mig lös, sedan jag
lossat Banden uppå den wänstra Armen; Och i
anseende til Inwånarena, hade jag skäl at tro,
det min styrka war jemngod med deras största
Krigsmakt, som de kunde angripa mig med, i
fall alla woro af den storlek, som dem jag dittils
hade sedt. Men Lyckan förwarade mig til et
annat öde.

Sedan detta Folket märkte at jag blef
stilla, höllo de up at skiuta på mig; men af det
buller, som de giorde, hörde jag, at deras
antal ansenligen öktes; och wid lag 2. Alnar ifrån
mig, mitt emot mit wänstra öra, hörde jag wid
pass 1. Tima et bullrande, såsom af dem, som
arbeta. Ändteligen wände jag mit hufwud til
den sidan, så mycket som mine fastbundne hår
det tilläto, och då såg jag en Altan af 1 1/2 Fots
högd, hwaräst 4. af desse små Menniskior kunde
rymmas, och en Trappa at gå up til Altanen:
derifrån hölt en af dem, som tyktes wara en Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free