- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
56

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken. Resan til Lillipytt - 6. Om det Lillipyttiske Folkets seder, wettenskaper, lagar, sedwänjor och barna upfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

56
Resan til
men bry sig ej om, at wänja och öfwa dem
deruti, utan belasta allenast Minnet, med
öfwerflödiga Grunder och kräkluga Reglor.
De sordra af en Lärmästare, at han uti
sit omgånge med Barnen, skal wara otwungen
och tillika hålla sig uti heder, emedan intet är
skadeligare för en god upfostran, än
Skolfukseri och en sielftagen alfwarsamhet. Han bör,
efter deras Mening; i Lärjungens närwaru,
mera förnedra, än uphöja sig; men de hålla def
förra swårare, än det senare; emedan man
oftast behöfwer, mera flit och tiltagsenhet och
altid större upmärksamhet, at med säkerhet gå
utföre, än upåt.
De pästå, at Lärmästare, mycket förr
böra inrätta, ungt Fålks snillen, til förnuftigt
lefwerne och umgänge, än pryda dem med
glittrande kunskaper, som nästan altid äro onyttige.
Derföre låras Barnen hos dem, at bittida
wata kloke och förnuftige, på det, at äfwen uti de
Ären, då allehanda nöjens lystnad, hos dem
rår, de måge weta på et förnuftigt sätt, at
bruka dem. Är det ej löjeligit, säja de, at ej
känna naturen och des nyttiga brukande, innan
man förskåmt hänne; Lära då först at lefwa,
när Lifstiden snart är all; och börja at wara
Människia när åldren gör en til Barn på nytt.
Man låfwar dem belöning, som rentut och
upriktigt tilstå, sina fel och brått, och de, som
bäst förstå at beskrifwa sine egne brister, niuta
derföre gunst och heder. Man fordrar, at de
skola wara Wettgirige, och oftast fråga om det,
som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free