Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken. Resan til Lillipytt - 6. Om det Lillipyttiske Folkets seder, wettenskaper, lagar, sedwänjor och barna upfostran - 7. Gulliver får weta, at man wil döma honom, som en, den det begåt Förräderi och missfirmat Majestätet, och flyr derföre til Konungen i Blefusku
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
60
Resan til
utan tillika med det andra. Efter deras
tankar, äro de, som et par Kåppelhundar, dem
man jämt leda måste. Så länge, säga de,
som man endast upbrukar Barnetssnille, så
blifwer des utwärtes åtbörder Bondaktige och
ohyfsade: Och så länge, man allenast
bekymrar sig, om Kråppens skick, så intaga
dumhet och okunnighet Snillet.
Alla Lärmästare, förbiudas at straffa
deras Barn så, at det skal giöra kråppen
sweda: De uträtta det samma, igenom någon
behagelig förmåns indragande, igenom skam
och i synnerhet, at de ej få läsa 2. eller 3.
Läxor; detta tämjer dem öfwermåttan,
emedan man lemnar dem til sig sielfwa, då man
låds, som woro de ej wärdige, at
underwisas. Swedan, som de mena, tiänar endast,
at göra deras sinnen förskräkte, som är så
skadeligit, at derföre aldrig någon Bot finnes.
7. CAP.
Gulliver får weta, at man wil döma honom, som en,
den det begåt Förräderi och misssirmat Majeståtet,
och flyr derföre til Konungen i Blefusku.
Nnan jag omrörer min afresa, utur det
killipyttiska Riket, är nödigt, at jag
förut, underrattar Läsaren, om det
dåloa spelet, som mot mig begyntes.
Jag war nog olärd uti Håfgrep, i ty
min nedrige Börd, hade ej kunnat gifwa mig
alla de nödige egenskaper, som höra til en
skickelis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
