Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken. Resan til Lillipytt - 6. Om det Lillipyttiske Folkets seder, wettenskaper, lagar, sedwänjor och barna upfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lillipytt.
590
—an, dem altid, som nöisam och
behagelig.
anaeeizj. afia
et lefnadssätt, och söker förmå dem til at
företaga sjg det, hwartil de pröfwas wara
skickeligast; Derwid hafwa de mindre afseende på
Föräldrarnas förmögenhet, än Barnens
Siälskrafter; så at, många gångor händer, det en
Arbetsmans Son, är Stats-Minister, och en
Stor Herres Son, Köpman.
Naturkunnigheten och Matematiken älskar det Folket, ej på
annat sätt, än så wida desse wetenskaperne
bidraga til wår timeliga förmån. I allmänhet,
bry de sig litet om, at lära känna alla
Wärldenes delar, och hålla mindre af, at undersöka
ordningen af kropparnes rörelser, än at nytia
naturen med förnuft. Aristotelis Metaphysique,
anse de, såsom et uphof til inbillningar och
griller.
I sit språk, hata de alla sielftagne ordasätt,
och den kånstlade, samt granna skrifarten, det
må wara i obundit eller bundit Tal, och hålla
således före, at det är äfwen så osmakeligit, at
skilja sig från andra i talet, som kläderna. En
Bokskrifware, som i stället för en ren, klar och
alfwarsam skrifart, brukar okände och
högttrafwande ordasätt, och utsökte samt ohörde
Metaphoræ eller ordbyten, han blir förfölgd och
utskrattad på Gatorne, som en förklädder Tok.
Man upådlar Kråppen och Siälen tillika
och på en tid, emedan det är en Människa, som
skal inråttas, då man ej bör upbruka det ena,
ö
utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
