Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 1. Sedan Gulliver utstådt en starck stårm, går han uti Slupen att fara till Lands, och blifwer fasttagen, af en Inwånare. Huru han blifwer hållen. Beskrifwer Landet och Fålket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
84
Resan til
de jag om til den lilla Wiken, och såg wårt
Fålk i slupen, som tycktes med starkt roende
wela frälsa sine Lif; mäd dät samma blef jag
warse, att en Mann af ofantelig längd,
förfölgde däm. Oansedt att han redan war
gången långt ifrån stranden, så nådde watnet
hånom dock äj högre än till knäen, och han
dog ofanteliga steg: Men slupen war en half
Mil förut; och dåsutom Hafwet på den sidan
fullt med Klippor, så att den store Mannen äj
nädde dem. Jag för min del flydde, dät
fortaste jag kunde och klängde mig högst på
tåppen af ett Bärg, hwarifrån jag kunde se en
del af Landet. Jag fant dät wäl upbrukat
men dåt, som straxt förfärade mig, war att
se Gräs, som jag tykte wara 20. Fot långt.
Jag gick efter en Landswäg som det för
mig fyntes, sast dät för Inwånarena allenast
war en stig, igenom ett Sädesgärde. Där geck
jag en stund, men kunde äj se mig om,
emedan skördetiden nalkades, och Halmen wa
till dät minsta 40. Fot. En Tima behöfde
jag att gå genom Gärdet, som war omgifwit
med en Gård, åtminstone 100. Fot hög
Träna woro så höga, att jag åj kunde gissa,
gärder’ och blef i detsamma warse en af
Landefälket, äfwen så lång, som den jag såg
söringa i siön efter slupen. Jag ansåg bo
fom för så lång, som en wanlig Klåckstapel
teg han tog, så mycket jag kunde gissa 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
