Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 1. Sedan Gulliver utstådt en starck stårm, går han uti Slupen att fara till Lands, och blifwer fasttagen, af en Inwånare. Huru han blifwer hållen. Beskrifwer Landet och Fålket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brobdignag.
8;
8.
wäder, blefwo wi kastade efter min
räkning, 500. Mil till Oster; Så att dän äldste
och mäst befarne Siöman, äj wiste uti
hwilken del af Werlden, som wi woro. Mat
hade wi nog och Fartyget war utan Lack: Wår
besättning frisk, men hade stor brist på watn.
Wi beslöto derföre, att häldre hålla samma
kosa, än wända om till Norden, som torde
hafwa burit till dän delen af stora Tartariet,
som är längst bårt i N.
och uti
Ishafwet.
En Båtsman feck Land-känning på
Mastkärgen den 16 junii
„ den 17 kunde wi
wäl se, att fram för oss war en stor Ø,
äller och fasta Landet (men hwilketdera wiste wi
äj) på högra sidan, sågo wi en lång Udde i
Hafwet, och en liten Wik så trång, att ett
Skepp af 100. Läster äj kunde lövg in. MWi
kastade Ankare en Mil ifrån dänne Jiken:
Capitain skickade af besättningen 12. wäl
wäynade Män, till Lands uti slupen, försedde måd
Käril, att taga watn om dät funnos.
Fag
bad om låf att följa däm, till ått s. Landerder
underrätta mig så mycket, som möjeligit
myre darom. Sedan wi woro till Lands
kånne, sågo wi hwarken någon Å, Källa äller
dät wore bebodt; dätta twinagre
ö
k,
segla längs äfter stranden och
söka friskt watn när intil Hafwor
ensam en Mil up och såg I ann.f I a
Land och Klippor. När jag rränp ar o
intet, som kunde förnöja min nyfikenner an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
