Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 1. Sedan Gulliver utstådt en starck stårm, går han uti Slupen att fara till Lands, och blifwer fasttagen, af en Inwånare. Huru han blifwer hållen. Beskrifwer Landet och Fålket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna finna ett Fålkslag, som äro i anseende till
däm så små, som dässe emot mig: Och hwem
kan weta, om icke dätta förfarliga slaktet,
kunde wara ett slags Lillipytter, emot andra, som
wi ännu äj känna 2 Men så förfärad och
förwirrad, som jag wid detta tilfället war, så
kunde jag äj tänka uppå dässe betraktelser.
En Skördeman, som kåm på fäm
Fam-F 4
nar
de öfrige sammanknippade Kråpparne, annorlunda att
anse, ån som en punkt. Däraf att wi hafwa ett wist
hegrep om en fots storlek, följer äj, att en fot skal just där.
före wara af den storlelen, som begrepet därom har. Jy
först och fråmst, hafwa icke alla Månniskjor enahanda
begrep om en Fot, emedan allas ögon äj äro på enahanda
säätt stälte. Hwad säger jag? En och samma Människia
ser annorlunda med dät ena ögat, ån som med dät andra.
Widare, upwäcker en Fot skiljaktige begrep om sin längd,
äfter som wi se honom nårmare esler längre bårt.
Ändteligen, göra wi oss åtskilde omdömen om en Fots längd
äfter den ålder, som man har; Ty uti de äldre åren anse
wi hånom för mindre, än då wi woro yngre. Dåt
blifwer därföre en förntfattad ogrundad tanka, som bringar
oss att tro, dät man ser Kråpparge uti sådan storlek, som
de egenteligen hafwa. Wi döma äj om Kråpparnes
storl å, utan genom jämförelse med wåra egna Kråppar,
och wåra ögon äro såsom naturens Slipglas, de där göra
de frånwarande tingen större och mindre, alt som wi
stälfwa äro små eller större. Jag skal förklara dåtta. Om
wi woro så små, som Myror, så skulle dåt, som wi nu
kalla litet, synas för oss, såsom stort, och dät wi nu
kalla stort, wore då ofårmeligit för wåra ögon: dåt åter,
som wi uu ej kunna se, skulle då synas hafwa en lagom
storlek. Om dåremot, Gud hade behagat skapa oss så
stora, som Jättar, så skulle wi ansedt de tingen wara
små, som uu äro stora, Bärgen såsom små Backar, och
en oändelig hop skulle warit osynlige för oss, som wi nu
wål kunna se. Och häruppå syftar resan til
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
