Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 1. Sedan Gulliver utstådt en starck stårm, går han uti Slupen att fara till Lands, och blifwer fasttagen, af en Inwånare. Huru han blifwer hållen. Beskrifwer Landet och Fålket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
38
Resan til
nar när till den Fåran, hwaräst jag låg,
upwäkhos mig den fruktan, att om han giorde ett
steg ännu, så hade han trampat mig till döds,
äller mäd skäran skurit mig i tu: Därföre och
när jag såg, att han rörde sig och ämnade stiga
till, började jag så vnkeligen och hårdt att skria,
som dän förskräckelsen, uti hwilken jag war,
kunde tillåta mig. Strax stanade Jätten, och
såg noga omkring och under sig: Ändteligen
blef han mig warse. Han betraktade mig
någon tid med dän aktsamhet, som brukas, då
man will fasttaga ett litet och farligit Diur, så att
man hwarken blifwer klöst eller biten, som jag
sielf åfta giordt i Engelland med Lekatten.
Ändteligen wågade han, att taga och lyfta mig
Famn ifrån sine ögon, på dåt han så mycke
battre skulle få se min skapnad. Jag märkta
hans afsikter, och beslöt att äj göra nägot
motstånd, medan han hölt mig, åtminstone 140.
Fot ifrån Jorden, fast än han kramade mig
hårdeligen, på dät att jag äj måtte slinta emellan
hans fingrar. Alt dät jag wågade göra, war
att lyfta ögonen til Himmelen, knäppa mina
händer tillhopa, som en bedjande och tala
någre ord, med ett bedröfweligit och så ödmiukt
late, som höfdes uti dät tillstånd jag war; Ty
jag fruktade hwart ögnablick, att han skulle
krama mig till döds, som wi bruka att göra mäd
wissa små och förhatelige Diur, som wi äj tåla.
Men han toktes wara nögd mäd mit tal och
åtbörder; och började skåda på mig, såsom
på något nytt och artigt, mäst däröfwer
förundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
