- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
93

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 1. Sedan Gulliver utstådt en starck stårm, går han uti Slupen att fara till Lands, och blifwer fasttagen, af en Inwånare. Huru han blifwer hållen. Beskrifwer Landet och Fålket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brobdignag.

*


klappade hänne. Dätta Diurets grymma
and cärmirrade mig aldeles, oansedt jag hölt
Uasiden ändan af Bordet, som war längst
38 wid sag 50. Fot, och fastän, att hon hölt
Fatton, på dät dän äf skulle springa uppå mig.
Men dät hade ingen fara; ty Katten oroade mig
äj på något sålkt. E... ..
till Katten, och som jag ofta pröfwat, att man
då, af grymma Diur, mäst förföljes, när man
flur undan äller är rädder, så beslöt jag, att mäd
friskt mod wisa mig för Katten, och låddes äj
frukta för däs Klor. Jag geck dristigt fram för
hänne och trädde på 18. Tum när, hwaraf hon
drog sig tilbakas, såsom hon siälf skulle haft
rädsla för mig. För Hundarne fruktade jag
mindre. Tre eller fyra stycken kåmmo in i Salen,
ibland hwilka war en Wallhund, så stor, som
fyra Elephanter, och en Windthund något
högre, än en Wallhund, men intet så lemdryger.
Wid slutet af Måltiden, kåm Amman in,
med ett års-gammalt Barn på armen, så snart
dät såg mig, började dät så hårdt skria, att man
lätteligen kunnat höra dät ifrån Londons
Brygga til Chelsea.
Barnet ansåg mig, som en
Dåcka, och wille hafwa mig att leka mäd.
Modren tog och gaf mig åt Barnet, som strax
fattade uti mig och satte mitt Hufwud i sin Mun,
hwaräst jag så grufweligen började mumla, att
dät förskräckte Barnet fälde mig. Jag hade
ofelbart brutit af Racken, om Modren ej hållit
sitt Förkläde under mig. At stilla Barnet,
brukade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free