- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
92

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 1. Sedan Gulliver utstådt en starck stårm, går han uti Slupen att fara till Lands, och blifwer fasttagen, af en Inwånare. Huru han blifwer hållen. Beskrifwer Landet och Fålket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fålket woro oroliga öfwer dänna händelsen, tog
jag hatten af, weftade honom öfwer mitt hufwud
och ropade 3. gångor Hurra, att låta förstå dät
jag äj skadat mig. Då jag geck till min Husbon-
(hädanäfter wil jag så kalla honom) tog hans
yngsta Son, om 18. år, som satt närmast in
till hånom, och war mycket odygdig, mig uti
Benet, och hölt mig så högt uti Luften, att
hela min Kropp af räddhåga darrade, Fadren tog
mig ifrån hånom och gaf sin Son mäd dät
samma, en så stark Örfil, att han med dät slaget,
skulle kastat neder ett Corporalskap Ryttare uti
Europa; och befalte honom strax gå ifrån bordet.
Men som jag borde rädas, att Gåssen skulle
wara ond uppå mig och låta mig lida därföre wid
tilfälle, särdeles när jag eftersinnade att alla
Barn hos oss, naturligen äro obarmhärtige emot
Fåglar, Kaniner, Kattungar och Hwalpar, så
föll jag på knä, pekte på Gåssen, och lät min
Husbonde förstå, så godt, som jag kunde, att
jag bad hånom tillgifwa Sånens brått. Fadren
lät min förbön gälla och Sånen satte sig åter till
Bordet; då steg jag fram til hånom och kyste
hans hand.

Under måltiden håppade, Matmodrens
älskade Katta, uppå hännes axlar. Då hörde
jag bakom mig sådant buller, som af 12.
arbetande Strumpwäfware, och när jag såg mig
om, war dät en Katta, som mol. För mig
syntes hon tre gångor större, än dän bästa oxe, dät
jag slöt, af hännes ena Fot och Hufwud, som
jag såg, medan Matmodren gaf hänne mat och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free