Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 3. Gulliver fordras till Håfwet. Dråttningen köper och wisar hånom för Kånungen. Hans twist mäd de Lärde. Rum warda för hånom tilredde. Han blifwer Dråttningens Gunstlinge. Förswarar sitt Fäderneslands heder. Hans trätor med Dråttningens dwärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brobdignag.
Ä
107
min närwaro, hon kåm in och sade för Hans
Maj:t, hwar som jag blifwit funnen ute på
marken.
Oansedt att Kånungen, war så lärd, som
någon annan i Riket, emädan han wäl blifwit
underwist uti Filosofiske wetenslaperne och i
synnerhet de Matematiske, likwäl och då han på när
håll, seck se min skapnad och gång, inbillade han
sig innan jag började tala, att jag wore ett
kånstwärk, såsom en Stekwändare, äller aldrahögst
ett urwärk, som någon snäll Mästare upfunnit.
Men sedan han feck höra min röst och uti mitt
swaga tal fant förnuftighet, då kunde han äj längre
dölja sin förundran.
Han skickade äfter tre namnkunnige Lärde,
som bodde uti Slåttet och hade weckan (äfter
dätta Landets berömliga plägsed.) Sedan dässe
Herrat hade mäd all upmärksamhet skådat min
skapnad, utläto de sig öfwer min Pärson på
åtskilligt sätt. De kåmmo därom öfwerens, att
jag icke kunde wara tilkåmmen, äfter de wanlige
naturens lagar, mädan jag äj wore försedd mäd
dän naturliga gåfwan, att förswara mitt Lif,
anten genom ett snällt flygande, äller dän wigheten
att sbringa i Trän, äller ock att grafwa i Jorden
och gömma mig där, som Kaninerne. Äf
mine Tänder, som de länge besågo, dömde de, att
jag wore ett Diur, som lefde af kött.
En af dässe Filosofer påstod, att jag wore
ett nyss aflat Barn, och ett Missfall. Men
dänne meningen blef förkastad af de andre, som sågo,
att mine Lemmar woro fullkåmlige och utwurne
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
