Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 3. Gulliver fordras till Håfwet. Dråttningen köper och wisar hånom för Kånungen. Hans twist mäd de Lärde. Rum warda för hånom tilredde. Han blifwer Dråttningens Gunstlinge. Förswarar sitt Fäderneslands heder. Hans trätor med Dråttningens dwärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106
Resan til
jag warit uti, att roa dät gemena Fålket alla timat
om dagen; och om min Husbonde äj fruktat, att
jag skulle snart dö, så hade Hännes Maj:t äj fått
mig, för så godt köp: Men som jag äj hade
orsak, att hädanefter frukta för en sådan olycka,
sedan jag wore kommen under en så stor och nådig
Prinsessas beskydd, som wore Naturens prydnad,
Wärldenes under, Undersåtarenas förnöjelse och
en bhænix ibland Människior, så håppades jag,
att dän fruktan, som min förra Husbonde haft
skulle förswinna, emädan jag redan funnit mina
Lifsandar qwickare, igenom dän kraft, som
Hännes nådiga närwarelse gifwit mig.
Sådan war innehållet af mitt tal, som jag
owist och med stammande röst utsade.
Dråttningen, som äfter sin mädfödda
godhet ursäktade Felen uti mitt tal, undrade sig
däröfwer, att hon fant så mycket förstånd och godt
wett, hos ett så litet Diur, som jag war: Hon
tog mig uti sin hand och bar mig strax till
Kånungen, som war ingången uti sin Kammare. Hans
Maj:t som war en alfwarsam Prins, och hade
ett oblidt anseende, gaf i förstone äj så noga akt
på min skapnad, utan frågade Dråttningen kall
sinnigt, huru länge sedan, som hon blifwit kät
uti en Splacknock? Ty han ansåg mig för ett
sådant Kräk. Men Dråttningen, som egde ett
makalöst wett, stälte mig sakteligen på
Kåmmgens skrifbord, och befalte mig siälf berätta för
Hans Maj:t, hwem jag wore. Jag giorde min
berättelse kårt; men Glumdalklicht, som
stanat wid dörren, och äj kunde trifwas, utom
min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
