- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
122

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 4. Gullivers åtskillige påfund, att ställa sig in hos Kånungen och Dråttningen. Kånungen frågar hånom om tillståndet i Europa, hwar om Gulliver gör berättelse. Kånungens anmärkningar däröfwer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för dätta arbetet, emädan Fältskärens rakeknif
war twå gångor så lång, som en Lie. Hans
Maj:t lät äfter Landsens sed, äj oftare raka sig,
än twå gångor i weckan. En gång begärade jag
af Fältskären någre Hans Maj:ts skägghår;
Sedan jag däm fått, tog jag ett stycke Trä, och
giorde hål lika långt emellan, mäd en synål och
fästade däruti håret, så nätt, att jag giorde mig
en Kamm; Han war mig till godt gagn; äfter
som jag äj kunde bruka dän jag haft, som gåt
sönder; hälst sedan jag i dät Landet äj funnit
någon Arbetare, som kunde göra mig en annan
i stället.

Jag påminner mig ett tidsfördrif, som jag
tog mig före, wid samma tid. Jag bad en af
Kammar-Fruerne, att samla de håren, som
föllo af Dråttningens hufwud, då man
kammade hänne, och gifwa mig däm. Jag samlade
en ansenlig myckenhet, och mäd en
Kånstmästares tillhiälp, som fått befallning göra dät små
arbete, som jag åstundade, giorde jag mig
twänne Länstolar, så stora som däm jag hade uti min
Låda, och uti sätet många små hål, mäd en fin
Syl. När Länstolarne woro färdige, giorde
jag sätet af Dråttningens hår, som jag trädde i
hålen, på dät sättet, som de i Engeland
brukas af rör. Jag hade dän nåden att skänka däm
till Dråttningen, som lät sätta däm i ett skåp,
såsom en raritet.

Hon wille en gång, att jag skulle sätta mig
däruti, men jag ursäktade mig, och förklarade,
att jag äj wore så obetänkt och satte mig på de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free