- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
147

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 6. Kånungen och Drättningen göra en resa till Gränsen, hwart Gulliver följer däm. Berättelse på hwad sätt, som han slipper därifrån och kåmmer till Engeland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brobdignag.
147
Smådrängen bar mig uti min Låda, och förde
mig en half Mil ifrån Såttet, i klipporne wid
Hafsstranden. Då bad jag hånom sätta mig
på Marken, öpnade ett af mine Fönster och
betraktade mäd särgefult sinne, dät för mig
liggande Hafwet. Jag sade til
att jag hade
lust till att såfwa, som skulle göra mig godt. Han
sldt Fönstret wäl igen, på dät jag skulle hafwa
warmt; och jag såmnade strar. Alt hwad jag
kan gissa, så är dät, att mädan jag såf, trodde
pagen att för mig ingen fara wore, hwarföre
han sprang på Klipporne att söka Fågelägg: Ty
jag såg förut genom mitt Fönster, att han sökte
och hopade dåm. Huru nu därmed må wara,
så waknade jag, af en häftig skakning på Lådan,
som jag kände dragas i högden och sedan föras
framåt, mäd en otrolig hastighet. Dän första
stöten hade så när kastat mig utur Länstolen,
men sedan war rörelsen nog drägelig. Jag
ropade mäd all magt: men fåfängt. Jag tittade
ut genom mitt Fönster och kunde åj se nägot
annat, än skyarna. Ett förskräckeligit buller
hörde jag öfwer mitt hufwud, som liknade wingars
sammanslående. Däraf begyne jag att märka
dån fara, som jag war uti, och gissade, att en
Drn hade tagit uti näfwet dät streket, som war
fästat up uti Lådan, till att släppa dän samma
på en Klippa, såsom en annan sköldpadda i sitt
sal, att därmäd kåmma åt min Kråpp, och äta
Jy dänna Jågelens klokhet
och wäderkorn, hiälper hänom att kunna märkar
2
rofwet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free