Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 6. Kånungen och Drättningen göra en resa till Gränsen, hwart Gulliver följer däm. Berättelse på hwad sätt, som han slipper därifrån och kåmmer till Engeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148
Resan til
rofwet på långt håll, fast dät är bättre gömt,
än jag kunde wara, inom Plankor af 2. Tume
tiåcklek.
Äfter någon liten tid, hörde jag, att bulre
och wingarnes klappande ökte sig mycket, och
att min Låda skakades än hit, än dit, som en
Krambods skylt af hårdt wäder. Jag hörde åt
kkilliga starka slag, som Örnen feck, och sedan
kände jag, att Lådan föll ända nederät, mera än
en hel minut; men måd otrolig hastighet. Mit
sall ändades mäd en förfärlig stöt, som
merbulrade för mina öron, än wårt fall wid
Niggara; däräfter såg jag ingen dag på en minut
och sedan började Lådan så höja sig, att jag ga
nom Fönstret på taket såg lius.
Då förstod jag mig wara fallen uti Haf
wet, och att min Låda flöt. Jag trodde och
tror ännu, att dän Örnen, som förde bårt min
Låda, förfölgdes af twå äller tre stycken andra,
och blef däraf twungen, att låta mig fara och
förswara sig emot däm, som wille taga bärt hans
tof. Järnbeslaget, som war under Botnen,
hölt hänne i jämnwigten, och förwarade dän
så, att hon äj slogs äller bröts sönder, då
hon föll.
Men huru längtade jag då icke, att blifwa
frälst af min kära Glumda klitch, ifrån hwil
ken jag häxigenom blef så långt skild: Jag kan
mäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
