- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
149

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 6. Kånungen och Drättningen göra en resa till Gränsen, hwart Gulliver följer däm. Berättelse på hwad sätt, som han slipper därifrån och kåmmer till Engeland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brobdignag.
149
mäd all sanning försäkra, att jag under dänna
olyckan saknade, och beklagade min lilla goda
Matmoder, för dän sorg hon skulle hafwa,
öfwer dät jag war förlorad, och Dråttningens egit
missnöje. Jag är säker, att få Resande hafwa
befunnit sig, uti ett så bedröfweligit tillstånd,
som jag wid dätta tillfället, dän där hwar stund,
wäntade slås sönder, kastas omkull äller siunka.
Hade en ruta gått sönder, så war jag förlorad.
Dät war ock äj något annat, som förwarade
däm, utom de starka Järntenarne, hwarmäd de
blifwit försedde, för all händelse under resorne.
Watnet rann ock in genom några spryngor, som
jag på bästa sättet sökte att ståppa.
Beklageligen! jag hade äj nog styrka, att lyfta up taket
på Lådan, då jag häldre satt mig däruppå, än
watit innesluten, såsom uti ett hålskepp.
Uti dätta bedröfweliga tillstånd hörde, äller
trodde jag mig höra, något buller, på sidan af
min Låda, och strax böriade jag inbilla mig, att
hon blef dragen och på något sätt buxerad; Ty
tid äfter annan kände jag någon kraft, som
orsakade, att wågorne skölde up öfwer mitt
Fönster och giorde mörkt hos mig. Jag feck däraf
något, fastän ett swagt håpp om hiälp, oansedt
jag äj kunde föreställa mig, hwarifrån dän skulle
kåmma.
Jag steg up på mine stolar, tittade
genom en springa på Taket, och begynte att
skrika, så mycket som jag förmådde, och ropade
hiälp i alla de språk, som jaa kunde taja. Wå
K 3
slutet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free