- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Senare Delen /
94

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Resan till Houyhnhnms Land - 3. Gulliver öfwar sig uti landets språk och Houyhnhnms som war hans husbonde lärde hånom det samma; Månge Houyhnhnms kommo at bese hånom. Han gör berättelse för sin husbonde om sina resår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

94
Resan till
höra de märkwärdigheter, som jag låfwat
berätta. Efter den tiden anwände han än mera
möda på min underwiming. Han förde mig
i alla Sällskaper, hwaräst jag sör hans sku
blef med heder och högaktning antagen, på
det, som han uti enrum sade, att jag skul
blifwa wid godt mod och så mycket angenäma
re och lustigare.
Utom den möda som han dageligen an.
wände att lät a mig spraket, frågade han om
allehanda saker, som mig rörde, sa at ha
igenom de swar dem jag kunde giswa, reda
hade en allmänn fast än ofullkomlig berättess
om det, som jag sedan styckewis skulle närma
re förklara. Det woro onödegt att utföra sit
tet huru jag äntelligen kom sa langt, att jag wäå
kunde tala med hånom. Nog af att det försa
samtalet war af följande inn hall.
Jag sade till Pans Hederlighet, att jag
wore kommen langwäga, i sällskap med
5ostyken af min likar, som jag förut berättat
godt som jag kunnat; att wi uli ett skepp,
som war af plankor sammansatt, seglat genol
hafwen: Jag beskref ett skepp så godt som sg
kunde och med min utslagne näsduf wisade sag
hånom, huru wädret som bläste i seglen, du
oss. Sedan att jaa efter en oss emellan
upkommen oenighet, blilwit satt på detta landkt,
då jag i början warit mycket bekymrad, ellk
dan jag ej wetat hwaräst jag wore, ända il
till dess att Hans Hederlighet friat mig isi
N

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 15:43:22 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free