- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Senare Delen /
93

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Resan till Houyhnhnms Land - 3. Gulliver öfwar sig uti landets språk och Houyhnhnms som war hans husbonde lärde hånom det samma; Månge Houyhnhnms kommo at bese hånom. Han gör berättelse för sin husbonde om sina resår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Land.
93
ena stycket efter det andra af mina kläder
emellan hofwen och leden, och besåg dem noga.
Han strök mig och och geck åtskillige gångor
omkring mig. Sedan sade han alfwarsamt det
han nu wore fullkomligen öfwertygad, att jag
wore en Vahou; och att skillnaden oss emellan
bestode endast däruti, att jag hade en hwitare
och lenare hud, dess utom wore jag hårlös på
största delen af kråppen, hade kårtare klor och
annorlunda skapade och höll mig alltid därwid
att gå på bakbenen. Han befallte att jag skulle
tläda på mig hwilket war mig ganska kärt,
efter som jag frös
5
betygade Hans Hederlighet min
bedröfwelse däröfwer, att han räknade mig ibland
å föraktelige och förhatelige Kreatur. Jac
befwor hånom att han måtte wisa mig den
godheten och befria mig för ett så försmädesigit
gos sine anhörige, wänner och
husfålk laga så, att de alldrig kallade mig så:
men fafångt. Dessutom badjag att han willedöl
la dinstandigheterne af mine kläder, åtminstone
till dess de blifwit utslitne hwarföre Hans
Hederlighet kunde befalla drängen Gullgål, att
tiga med det som han sedt.
Detta blef mig låfwat och hållit till dess
taderne woro förnötte, hwarom
framdeleall berattas. Han förmanade mig att öfwa
mig uti språket, emedan han hade mera nöje
och utan hår på frärn zan lelllig hwittett
och utan hår på kråppen, på det han skulle få
höra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 15:43:22 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/2/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free