- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Senare Delen /
155

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Resan till Houyhnhnms Land - 11. Gulliver blifwer sårad af en Will manns pil. Han tags upp af en Portugiser, som förer hånom till Lissabon, hwar ifrån han sig begifwer till Engelland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Land.
155
utan wapn. Jag samlade någre musslår, som
jag ej wågade steka, i fruktan att röken skulle
uptäcka mig för inwånarne. De trenne dagar
som jag här hölt mig upp, lefde jag endast af
Ostron och dylikt, på det jag skulle spara mitt
förråd. Till min lycka fant jag en liten bäck,
som hade ett kåsteligit watn.
Enär jag wägade mig den fjerde dagen,
att gå in uti landet, feck jag se 20 eller 30 af
lands- fålket på en högd 500 steg ifrån mig.
Allesammans både männ, qwinnor och barn
wore nakna och wärmde sig för en stor ståck-eld.
En af dem blef mig warse och wiste mig för de
öfrige. Strax begåfwo sig fem stycken af
hopen till mig. Jag däremot flydde till stranden,
sprang i båten och rodde med all magt. De
willa sprungo efter stranden och som jag ej
hunmit nog långt ut, sköto de med en pil, som
råkade mitt wänstra knå och gjorde ett stort sår,
hwaraf jag än i dag bär märke. Jag fruktade
att järnet skulle wara förgifta; därföre rodde
jag så mycket starckare, och när jag war
skottfri, sög jag wäl utur såret och bandt sedan om
knäet så godt jag kunde.
Jag war ganska illa utkommen: ty jag
wågade ej att wända om dit jag kom ifrån och
emedan jag därföre måste hålla norr ut, warjag
twungen att ro, ty det blåste ifrån N. W. På
samma tid som jag såg mig om på alla sidår,
hwart jag skulle taga wägen, märkte jag i
N. N. O. ett segel, som hwart ögnablek syntes
större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 15:43:22 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/2/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free