Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utföra de allmänna värfven. En rätt filosofi, bestämda
begrepp, förmågan att göra allt tydligt och klart, äfven en enkel
och sund smak, blifva under detta hänseende verkliga behof
för samhället. Vid ungdomens undervisning och danande
borde detta aldrig glömmas. Alla rättänkande böra derföre
våga att, oaktadt ombytta tänkesätt, oaktadt allt klander och
smädelse, stå qvar att strida för det sanna och rätta,
öfvertygade, att om dess försvarsverk förståndet kan anfallas, äfven
nedslås, skall det likväl en dag åter uppresas.
Jag ämnade att endast visa fru Lenngrens rättighet att
kallas klassisk författare, men har blifvit förd för långt och
till en vidlyftighet, som torde trötta läsaren. Sjelf har jag
härvid erfarit det nöje att återkallas till betraktelser och
frågor, hvilka så ofta utgjorde ämnet för samtalet i fru
Lenngrens umgänge, om hvilket umgänge hennes vänner kunde
med Gyllenborg säga:
stunder af mitt lif, då ledsnad okänd var!
Jag har, under det jag skrifvit, erinrat mig huru, då jag
och andre sökte bevisa, ifrade, och stundom kunde förbittras,
hon genom ett kort uttryck afgjorde frågan, utan att synas
vilja det, genom ett uttryck, som fälldes med hennes vanliga
modesti, ehuru det icke sällan åtföljdes af satirens udd. Delande
det öde med åtskilliga af hennes samtida stora författarne att
klandras, var hennes enda vapen mot klandret, hennes enda
hämd, ett fint skämt och ett småleende. Hennes ögon hade
då ett uttryck, som ingen kan glömma, som sett det. Men
vid minsta tecken af bifall nedslogos dessa ögon, och hon
tycktes liksom vilja säga: »Har jag sagt något, som förtjente
beröm?» Hennes hus kunde kallas en fristad för den goda
smaken. Hon försvarar den icke mera sjelf – men hennes
skrifter skola göra det.
Jag har återkommit till fru Lenngren för att icke mer
lemna henne och hennes skrifter. Dessa äro icke endast
förträffliga genom stilen: de äro det äfven genom uppfinning
och orginalitet – men genom en orginalitet, som otvunget
flöt från snillet och lynnet, som aldrig var eftersökt, som
alltid rådfrågade och följde smak. Slaget är af henne ej blott
nyskapadt hos oss, men det torde äfven vara svårt att finna
mönster deruti på andra språk. De alltid rådande
egenskaper i hennes skrifter äro orginalitet, naturlighet, smak och
sanning i teckningen, hastighet, ledighet och enkelhet i
uttrycken, egentlighet i val af ord, en vexlande, men alltid
harmonisk vers. De förutsätta en kännedom af verlden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
