Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Varningen. (Ballad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af lasterna bäddas din brudliga säng,
Och sveket skall brudfacklan bära:
En bof är din brudgum, hans utklädda dräng
Är presten... O, rädda din ära!»
Med afskeds-huld åtbörd och signande blick
Sågs vålnaden åter försvinna.
Förstelnad stod dottern, och timman förgick
Förr’n hon på sin skräck kunde vinna.
Der stod hon så blek utan stämma och ljud —
Men hastigt hon varningen lydde,
Slet af sig de smycken, den gäckande skrud,
Och fort som för lågorna flydde.
Men Albert på klockslaget, riktigt bestämdt,
Nu for med den sjelfgjorda presten;
Och lättsinnigt smädande var deras skämt
Om denna förrädiska festen.
Lömskt smålog förförarn och skrytande fräckt:
»Den dufvan är fast i min snara!
Hon vigseln tror ärlig: hon tror för min slägt
Den hemlig ej länge skall vara.»
Han fortfor: »Det kräket är menlöst och fromt —
Men svår var dess dygd mig att vinna.»
Nu sökte han offret. Men rummet var tomt
Och lefvande lif ej att finna.
På golfvet de smycken han kringströdda fann:
För häpnad han fick ej fram ordet.
Den flämtande lampan än halfslocknad brann ...
Vid den låg en handskrift på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
