Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Varningen. (Ballad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Förrädare,» stod der, »din afsigt är röjd —
Behåll dina nesliga skänker!
Men hämden skall drabba, fast långsam och dröjd,
Försåtet och djefvulska ränker.»
Nå, har ni sett skytten, som hukar sig ner
Och lägger sitt öga till kornet,
Men felar på hårsmån och svär, då han ser
Sitt villbråd ur skotthåll på tornet?
Och har ni sett ulfven, så viss om sitt rof,
Re’n lammet med ögonen spisa,
Men gnissla med tändren och flux ta en lof,
När vaksamme herdar sig visa?
Den detta har skådat, han skådar jemväl
Förrädarn af ilska betagen:
Bort gick han, högt svor han — dess gudlösa själ
Så plötsligt var aldrig bedragen.
Den flyende sköna af dygden fick mod —
Så himlen plär oskulden skydda.
En enka, så ädel, gudfruktig och god,
Den värnlösa upplät sin hydda.
Der vann hon en fristad, varaktig och säll,
Beskyddad för list och för våda.
»Blif här!» sade gumman. »Mitt tarfliga tjäll
Nog rymligt skall bli för oss båda.
Jag hade en dotter — hon lefver ej mer...
Tag del i min ensliga smärta!
Hvad fordom hon egde, åt dig jag nu ger:
Min hydda, mitt bord och mitt hjerta.»
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
