Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Fröken Juliana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och fröken Juliana var lydig sin mor,
Bar näsan direkte i vädret
Och masklupna strumpor och kippade skor,
Förslitna och bruna på lädret ...
Men lemnom vår fröken till städning och skick —
Tillfyllest man målat personen.
Berättom i korthet hvad öde hon fick
Till heder för edukationen.
Den blomstrande tiden i väntan försvann
Att ädlingars hjertan betvinga,
Ty: »Hellre förtråna och aldrig få man
Än nedom sin börd sig förringa!»
Det var just vår frökens lifegna sentens —
Den stod i dess åtbörd att läsa.
Men skyr man den ettriga nässlan som bräns,
Än mer gamla fröknar, som snäsa.
I trettio jular med mormors robrong36
För sed skull af grannarna bjuden,
Hon började finna sin frökentid lång
Och märka små runor i huden.
Dock tröstad af äran att vara förnämst
Och värdig den salig majorskan,
Hon yfdes att sitta vid bondbröllop främst
För kronfogdens fru och pastorskan.
Omsider, när hoppet den nådiga tröt,
Beskrattad och hädd omkring landet,
Hon — ätten till fasa — med länsmannen knöt
Det heliga äktenskapsbandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
