Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Imitationer och översättningar - Andarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den i förtal plär mest bestå.
Men hos fru Gunild icke så:
Hon flitigt sågs i kyrkan gå,
Men skonade ändå sin nästa.
Nå, vänner, denna vackra fru
En vacker dotter också hade,
Som med ett nio och ett sju
Sin hela ålder sammanlade.
Allt hvad man om dess fägring sade
Jag hinner ej upprepa nu.
Hvad man af följden bäst kan dömma,
Var det en flicka, täck och söt.
Fru Gunild derför ock beslöt
För verldens åsyn henne gömma:
Hon trodde sig dertill ha skäl,
I thy hon kände ganska väl
Att den ej någon list plär glömma,
Som skada kan en menlös själ.
Fru Gunild satte all sin heder
Att dana hennes sinnes skick:
Alltjemt om dygd och fromma seder
Den lilla någon lexa fick
Och huru sällskap blott förleder.
En dag, sen solen skridit neder,
Hon helt allen i trägåln gick.
Det hända plär de unga sköna,
Att små bekymmer hos dem rå,
Som de ej veta namn uppå,
Men menlöst söka från sig slå
I ensligheten på det gröna.
Hon gick der tankspridd af och an
Förutan uppsåt hvart det lände;
Men huru hon sin kosa vände,
Hon vid ett lusthus sig befann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
