Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Imitationer och översättningar - Strutsen - En mans grafskrift öfver sina tvenne hustrur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det underverk, som skulle ske.
»Ge rum! Det är bestäldt — jag upp till fästet svingar!»
Nu bråkar han sin tunga kropp ...
Nu flaxar han ... se så, låt gå — friskt opp ... hopp, hopp!
Men nej, förgäfves allt: han har för korta vingar
Och hinner ej två tum ur kärret opp.
En narrs försök till ömkan bringar,
En inbilsk narrs försök till ömkan och förakt —
Att ändra denna lag står ej i ödets makt ...
Också i snillets verld det idel löje väcker,
Då strutsen fruktlöst vingar sträcker
Och står i gyttjan fast, men ropar dag från dag:
»Ge rum, ge rum — nu flyger jag!»
—
O, hvila, kalla hårda sten,
Som silkeshyende så lätt på dessa ben!
Om du den maka känt, som evigt mig förlåtit,
Sjelf — ack, så sten du är — du hade henne gråtit.
Dig jag ej heller kan förgäta,
Min Lisa, du, som hvilar här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
