- Project Runeberg -  Samlade Skaldeförsök /
246

(1876) [MARC] Author: Anna Maria Lenngren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Imitationer och översättningar - Dido till Eneas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag ej att röra dig min ömma klagan höjer;
Men sen jag redan sjelf förlorad är förut,
Jag äfven några ord förlora må till slut.
Du reser ... Ingenting ditt uppsåt kan förstöra,
Ej Didos qval förmår att dig till ömkan röra:
Och under samma vind, som nu din kosa styr,
Ditt löfte på en gång med dina segel flyr.
Den, som af ädel drift din lycka velat öka,
Du lemnar för att nu ett okändt rike söka;
Kartagos stolta torn förnöja dig ej mer.
Du anser med förakt den spira, man dig ger.
Till nya äfventyr förmäten du dig ämnar
Och åt ett ovisst hopp dig flyktigt öfverlemnar.
I stället för det land, som redan hör dig till,
Du kring de vilda haf ett rike söka vill.
Men om till önskad hamn dig vädret skulle föra,
Hvem lär dock af sin tron dig villigt offer göra?
Hvem lär af ädelmod sitt rike och sitt land
Med nöje lemna bort uti en okänd hand?
Förrän i detta fall du kan ditt uppsåt vinna,
Det för dig återstår att än en Dido finna,
Att åter röja få ditt falska hjertas art
Och ge ett löfte bort, som glömmes lika snart.
När skall du få en stad, der du som här kan råda,
Och öfver folk och land från egna murar skåda?
Och om du detta mål kan vinna utom mig,
Du ej en maka får, som lika älskar dig.
Jag brinner utan hopp och med den ömsta plåga,
Liksom ett offer tärs utaf sin helga låga.
Eneas, jag din ed mig jemt till minnes för —
Du rubbar dagens frid och natten sömnlös gör.
Du döf och otacksam ej minsta tröst mig unnat,
Men idel trolöshet mitt hjerta grymt förkunnar;
Och fast du i ditt bröst så mycken hårdhet bär,
Min kärlek af din bild, ditt väsen dårad är.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lenngren/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free