- Project Runeberg -  Samlade Skaldeförsök /
247

(1876) [MARC] Author: Anna Maria Lenngren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Imitationer och översättningar - Dido till Eneas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med allt mitt ömma qval Eneas mig behagar:
Jag på hans trolöshet, men ej på honom klagar;
Jag honom mot min eld, mot äran brottslig ser,
Men sen jag klagat har, jag älskar honom mer.
Se, Venus, allt det qval, jag för din son skall lida!
Låt honom icke mer den ljufva eld bestrida,
Som han mig skyldig är och som du tända kan!
Mitt hjerta vägrar mig att älska någon ann’.
Låt honom af sitt brott till ädel ånger föras —
Om han ett hjerta har, så bör det kunna röras.
Men ... med ett flyktigt hopp jag sjelf mig nu bedrar:
Eneas, känslolös, ej någon ömhet har.
Du i en ödemark af vilddjur alstrad blifvit,
Och klippans hårda brant ditt väsen grymhet gifvit.
Du bär uti ditt bröst det hafvets vilda art,
Som sjelft tycks neka dig en djerf och trolös fart.
Hvart flyr du? Vintren sjelf ditt uppsåt gör förgäfves —
Se, böljan retad är och utaf östan häfves.
Ack, att hon i sitt ras mig måtte bistånd ge,
Och du att dröja qvar dig måtte nödgad se!
Eneas, ingenting emot din grymhet väger:
Mer billighet än du det vilda vädret eger.
Det tyckes som min sorg den ilskna stormen rör,
Då jag förutan tröst dig den till sinnes för.
Men fast med evig köld du borde hatad blifva,
Min ömhet aldrig kan Eneas öfvergifva:
Fast af din falska själ min kärlek nu försmås,
Jag älskar dig för högt att se ditt lif förgås.
Dock jag med all min bön dig fåfängt söker tvinga:
Blott du kan från mig fly, du skattar döden ringa.
All fara för ditt lif du från din tanke slår,
Du glömmer hafvets svek och hvad det grymt förmår.
När på dess vida rymd din kosa du vill vända,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lenngren/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free