Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden, 1772-1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
och Preussen 1788—1789. — N. Nordenadler
Resa i Ryssland 1789.
I Politiken skrefvo P. J. Höppener (s. f.). —
Per Tham (s. f.) politiska Erinringar 1799.
Thorild (s. f.) och häradshöfding Magn. v. Bliz skref
Sveriges statshvälfningar och hushållsanstalter från
1720—1772 med mycken skärpa 1793, 1794.
I Ekonomien skrefvo äfven under denna tid flera;
om finanser David v. Schultzenheim 1794—1796,
Schultz v. Schultzenheim, M. v. Blir 1191—1796,
P. O. v. ÅAsp; om jordbruk J. af Darealli, J.
Fischerström, Rob. Maclean, Skånska landtbrukets
reformator, samt de under Gustaf IV Adolf bildade
Landtbruks-sällskaperna m. m.
Under Gustaf III:s tid var Vitterheten, som i
synnerhet och ensamt uppmuntrades, rhetorisk,
affecterad och bildad efter Franska mönster. Förståndet
öfvervägde då fantasien, konsten naturen, rhetoriken
dikten. Hela denna vitterhet förefaller derföre vår
tid särdeles tråkig och motbjudande, med få
undantag. Svenska Akademien, som under Gustaf
III:s tid uteslutande beherrskade smaken och då
hade sina blomstringsdagar, har sedan till det
mesta förlorat sin betydelse för bildningen. Stora
skalder har hon ej framkallat; men de redan berömda
och mognade har hon tillegnat sig. Smaken kan
hon ej mer reglera, en friare anda har emanciperat
konsten från förmynderskap. Så var det ej den tiden,
då all poesi skulle vara hofposi och smicker. Dock
redan denna tid bröt den poetiska
sjelfständigheten fram hos originellare andar, som ej läto sig
tuktas på Procrustessängen. — Gustaf III, en
lycklig vältalare, skref dramer på prosa, lyckligt
anlagda samt ledigt utförda, t. ex. Gustaf Ådolf och
Ebba Brahe, Siri Brahe, Helmfelt med flera, men
utan poetiskt sinne. Dessa och andra pjecer sattes
Lénström, Svensk Lüteraturhistoria. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
