Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNBERG OCH GRAFFMAN
icke långt och stekos varar icke länge» (det knep
Finnberg i magen), »men att slösande kunna räcka poesiens
ambrosia till höga och låga — det är rikedom, min bror.
Birger Jarl anlade Stockholm — och det var ganska
akt-ningsvärdt gjordt af honom, men upptäckten af
Stockholm tillhör Bellman, så att vore jag en af stadens femtio
äldste skulle jag föreslå, att hans bild sattes i stadens
vapen i stället för halshuggna Sankt Eriks.» Graffman
var redan litet kollrig och vurmig; men han deklamerade
nu för döfva öron, ty solen var redan i nergående och
Finnberg började otåligt mumla om nödvändigheten att
gå ut för att få någonting till lifs.
Nerkomna på den bullrande gatan, blef icke tillfälle
att prata mycket; Finnberg var dessutom af föga
meddelsam natur. Allt sedan Abo brand, i hvilken han förlorat
allt hvad han ägde, tycktes han också hafva mistat
målet, så att hans tystlåtenhet ibland nästan var plågsam
för andra.
På Gustaf Adolfs torg föreslog Graffman att gå in
på Castenhoffs källare och söka få en tallrik kallt kött
hellre än att gå för hin i våld ända till Tallberg, långt
upp på Regeringsgatan, endast för att »skrapa grytan»
— som Graffman kallade Finnbergs tillämnade kalas
därstädes — och de sutto sålunda snart båda midt emot hvarann
vid det smala bordet i Graffmans vanliga fönstersmyg.
Graffman beställde en sup och en smörgås och
bestyrde också för Finnbergs undfägnande. Syrliga dunster,
blandade med uråldrig tobaksrök och ångor af gammal
kumminost och gräslök fyllde rummet som med ett tungt
moln. Huru en liten kanariefågel, fången i en bur högt
under taket, kunde icke allenast hoppa och flaxa, men
till och med kvittra så muntert som i en rosenbuske på
Madeira, var verkligen anmärkningsvärdt. Att icke blifva
nerslagen äfven i de ohyggligaste omständigheter tycktes
vara temat, som den lilla stackarn besjöng hela dagen
i sin mörka vrå. Om nu Finnberg tänkte på detta eller
om han eljest trodde det vara artigt att i sin tur säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
