Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty han har nu så inånga gånger lofvat mig betalning och
eskisser, att det riktigt börjar bli löjligt.»
»Var nu icke vemodig, Källbäck,» inföll Wickenberg,
»slå ifrån dig de där eviga grillerna, att ingen människa
betalar dig — din snåla girigbuk — vet du ingen hut,
eller har du icke redan samlat dig ett präktigt galleri af
våra mest framstående mästares originellaste utkast och
snilleprof, har du kanhända icke eskissen till Olssons
rörande tafla »En sörjande fader på sin makas graf» —
har du icke mer än en genialisk bit af den sublime
Sjöstrand och den svärmiske, beundransvärde Fägerplan;
har du icke ett af mina ljufvaste månskensstycken, men
framför allt tycker jag att du borde skämmas för
Leff-ler, som står här och så väl vet, hur hans sköna
röfvar-tafla skulle kunna vara till prydnad för hvilket galleri
som helst — i Europa.»
»Tacksamhet, o tacksamhet,
jag sökte dig förgäfves,»
deklamerade Leffler och tilläde: »hur rysligt är harpyans
skratt, när hon sugit sista droppen (Källbäck grinade) —
men vi äro nu icke just hitkomna för att åhöra alla dina
utslitna klagovisor, utan för att taga några prof af din
nya ljusockra, den du pratar och skryter så mycket af;
en blåsa bästa krapplack, en dito ultramarin till luften
och W ickenberg vill ha silfverhvitt i kvantitet — icke
sant, W ickenberg — för sin stora infrusna skuta; också
jag själf ämnar snart börja ett vinterstycke, så att du
kan få ge oss två blåsor hvitt — stora blåsor — icke
utaf dina vanliga ihopskrumpna fikon.»
»Du är alltför gunstig, min ädelmodige Leffler, som
har mig i minne, och det smärtar mig grufligt, att du
icke behöfver mer — för all del, glöm nu ingenting —
vill du icke också ha ett dussin kilramar — vill du icke
— — men någon kommer utanför,» sade Källbäck, —
bud igen från gumman Tingvall, eller är det Finnberg.»
Källbäck misstog sig dock, ty de nykomne
igenkändes vara ingen annan än magister Tahlin från Helsing-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
