Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastadt ihop på. en offerhög midt i rummet, pa Ii vilken
sedan uppfördes en vild dans och sparkades, tills livar
och en slutade med att slita sönder sin egen blus, »rifva
sina kläder», allt under det ohörsammaste oljud, med
bankande på golf och tak, väggar och fönsterluckor, till
dess man uppnådde den sensation som man åstundade,
nämligen polisens mellankomst. Del är förmodligen icke
mycket annat än hvad på svenska skulle kallas
pojkaktigt okynne. Utan att försöka afgöra huruvida ett
sådant lefverne är nödvändigt eller önskvärdt, kunde man
dock icke neka att dessa oförtäckta manifestationer af
de animala böjelserna ledde till ohycklad förtrolighet
kamraterna emellan och att därigenom ersattes till en
viss grad behofvet af innerligare och uppböjdare
vänskapsförhållanden.
Religionen i ateljén var ingen annan än blind tro
på mästaren och hans ofelbarhet, en adoration, som lika
mycket hade tycke af vördnaden, katolikerna gifva påfven,
som den hyllning Fra Diavolo fick af sitt band. När
där-före M. Léon Cogniet två gånger i veckan kom till ateljén
för att gå omkring till hvar och en och på sitt älskvärda
och allvarsamma vis gifva råd och rättelser, var det en
tystnad och flit, nästan hemsk, snart sagdt som i dödens
dal, i skuggornas land. Det var liksom om Van
Ams-burghs menageri med ens skulle hafva blifvit balsameradt
till egyptiska mumier — kattorna kunde icke längre jama,
chakaler och hyenor icke mera skälla, och allt tycktes
bundet som i en förtrollning, så att man kunde tro sig
vara i den sofvande skogen. Eller skulle man nästan
kunna föreställa sig stå icke bland lefvande människor,
men i ett vaxkabinett. Den glasögda Pinot var tyst som
muren, men hans långa, torra och ohyfsade hår var lika
okammad t som alltid. Eborowitz, den vilde polacken
från Vistulas strand, satt i sin röda jacka, stilla som i
en tvångströja, De Pignerolles, Barrias, Dehodenqc,
vänster-händta Duveau, Boichard, Vandé, Magot och resten voro
fullkomligt igenkännliga, ehuru som det tycktes ändå icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
