Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lieu.sk marmor var så mycket mer förlluget, som viil
ingen frän början hade gjort sig nftgon redig och klar
föreställning, under hvilka förhållanden de engangskulB
komma att placeras, ty, sa vidt jag vet, har det ännu
ieke fallit någon af vära arkitekter in att föreslå
återuppbyggandet af gamla Uppsala tempel. Ingenting af
allt detta vidrördes dock med Fogelberg, så ofta vi än
träffade tillsammans med honom — det var för sent att
försöka omvända honom till kristna läran, och det är
obeskedligt att skratta åt andras leksaker. Jag kan dock
icke konsten att göra mig länge ogenomskinlig, och det
är därför mer än troligt, att han räknade mig till dem
som icke tyckte om hans gudomligheter, jag menar, att
han kände att vi icke voro af samma religion, och det
blef därför också alltid mer eller mindre dimma i vår
förtrolighet.
Jag gick hellre till Byström, när han efter någon tid
kom tillbaka till Bom och tog sitt gamla kvarter hos
doktor Maz/aroni. Byström var en öppen och ärlig
karaktär, som helst gick rakt fram och icke mycket förstod
sig på att liksom gå tyst pä tå och i zig-zag. Gästfri
och glad satt han med sina fuktiga läppar och sitt yfviga
gråa skägg om kvällarna i sin soffa, omgifven af
ungdom och löje och med ett litet bord framför sig, fullsatt
af frikostiga vinbuteljer, leende åt de minnen, som
mellan glasen dansade fram, historier och hågkomster från
gamla tider, erinringar väckta af det gamla vinet,
ungdomens kaprioler tumlande om igen som i en yr dröm.
Som bildhuggare var Byström en man som icke gjorde
sig onödiga samvetskval öfver hur mycket eller hur litet
han högg i vädret och som tycktes hafva tagit sig före
att afyttra statyer af hvit marmor ungefär så, som
Fin-spong levererar kanoner af järn. Allt, så tår som lår,
tämligen proportionerligt efter tumstocken, och det hela
icke mera likt en fabriksvara än det mesta som höggs i
Bom. Byström dref rörelse också i Carrara, hvarest han
ägde någon lott i marmorbrottet, och han var ansedd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
