Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en man icke mindre företagsam än klok i
penninge-affärer. På den tiden sysselsatte han sig med att lägga
grunden till ett hus under Trinitå de’ JMonti, bredvid la
Scalinata. Han hade redan sålt Villa Malta till kung
Ludvig af Bayern. Gamle Pahlen bodde dock ännu kvar
där med sina egyptiska gudasamlingar, tills han blef
mördad. Under sitt långa vistande i Kom hade Byström
samlat i hop en hel mängd gamla taflor af den
»italienska skolan» som det kallas, de flesta, som jag tror,
af ganska medelmåttigt värde, ehuru jag icke tvillar på
att Byström förstod att i sinom tid sälja dem till höga
pris. De som köpa taflor förstå sällan att bedöma
sådana och att bedraga sig sjiilf hör alltid till goda tonen.
Vi måste betala för våra nöjen, och mangen liar mindre
nöje af taflorna själfva än af att 1*1 ifva ansedd kunna
hafva nöje af sådana.
Jag gjorde knappt någonting i Rom i förstone, men
jag skall dfirför icke säga, att jag var lat.
lnbillnings-kraften och uppfattningsförmågan arbetade, eller rättare
sagdt kämpade med alla de nya och förunderliga intryck
som mötte hela dagen. Gick i gallerier och kyrkor, klef
ibland fornliimningar och ruiner, till dess tankarna blefvo
sä fulla af bilder och frågor, att jag däraf var liksom
drucken och yr i hufvudet raglade in i det förflutna. —
Jag skulle hafva lust att säga, att jag i Kom kände mig
som en fisk, icke längre instängd emellan holmar och
skär men ute. i öppna stora hafvet. Det kan icke
hjälpas, i Kom blir man katolsk, världsborgare, isynnerhet
om man är konstnär och således icke bunden med några
särdeles trassliga samhällsband till någon viss bergskedja,
halfö eller byalag. På mig åtminstone inverkade det
således; icke att min fosteilandskärlek svalnade eller
förminskades, det var endast att mina sympatier för andra
folk tilltogo och växte, och jag gladde mig däråt, då jag
tyckte mig känna, att jag därigenom liksom blef sä att
säga mera människa. —
Tyskarna i Kom hade ett upptåg som de kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
