Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte sig grensle öfver sin stol, som på en yster häst,
och red på det sättet under mycket gnäggande och
sparkande förbi honom. Fogelberg och många andra gamla
herrar, gråa och flintskalliga, redo på det sättet som
sadelfasta dragoner omkring bordet, och ehuru det väl icke
var några lysande uniformer hvarken bland det lätta
eller tunga kavalleriet, var revyn ändå icke utan sitt
intresse. Vid sådana tillfällen brukade Holbeek dansa pa
lina, d. v. s. på ett kritstreck på golfvet — med och
utan balanserstång i imitation af madame Saqui. Skorna
kritades naturligtvis, och han dansade därefter med en
grace och säkerhet, som framkallade repeterade
handklappningar, för hvilka han med rörelse visade sin djupa
och ödmjuka tacksamhet. Sä kom någon kör af
Mendel-solm eller någon solosang till gitarr. Många af tyskarna
voro djupt musikaliska. Filer visades ett menageri af
vilda djur och husdjur med naturhistoriska anmärkningar
rörande deras vanor och retbarbet och beskrifnfigar af
deras kännetecknande egenskaper. Filer var det tableaux
vivants eller poses plastiques. Jag sag en gång en ryss
linda omkring sig servietter och därefter föreställa il
torso di Bclvedere, som hvarken hai lmfvud, armar eller
lien — gjorde det bra, ehuru hans landsmän påstodo,
att han verkligen hade hufvud åtminstone. Man träffade
vid dessa samkväm alltid bekanta åtminstone och kunde
alltid iinna någon att sitta och prata med i en vrå, om
man sä behagade. Och sången var ofta ganska vacker.
Till Mildhog Lundgren. — tiom 27 maj 1845.
Jag tackar Gud att han låtit mig se allt detta —
men önska dig icke hit, det är ett farligt land, ett
för-trolladt lamT, den som sett Italien kommer aldrig mera
därifrån, han må resa hvart som helst, han är ändå kvar
uti Italien. Man glömmer hela den öfriga världen här,
man är oskyldig och säll och lycklig och förhäxad, som
om man vore kär, och så går det och man glömmer tiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
