Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hennes lilla rum med mina papper. Ack, hur hon var
vacker, ack, hur hon var oresonligt intagande! Blek och
fin — elektricerande. ’Jag är vid det rysligaste lynne i
dag’, sade hon med ett förtjusande leende. ’Jag har haft
den förfärligaste natt i hela min lifstid, men se ändå
hvad jag här gjort på morgonen i dag sedan kl. 5.’ Och
hon visade mig ett litet färdigt broderi — en
blomsterkrans, som hon ville låta göra till ett bokfodral åt mig. Det
gick som en skur af bomber och granater genom hufvudet
på mig — jag kände det — och jag vågade icke se upp
på hennes ögonlock, en enda gnista hade kunnat tända
hela krutmagasinet. Jag kunde icke tala, jag kunde icke
vara tyst, det var ett pinsamt uppträde, men det varade
icke länge, elden måste bryta ut. Hon talade om allt för
mig, hur oupplösligt hon hade fäst sig vid Tyrie — som
hon sade — men ändå hur outsägligt olycklig hon var,
hur hon icke såg något hopp för sig i hela vida världen
och hur hon fruktade att blifva galen, i fall hon icke redan
var det. Hon talade med en eld, som liksom flammade
omkring mig, hennes kinder blossade och ögonen glänste
som diamanter. fyrie gör rätt’, sade hon, ’att skaffa sig
porträttet just nu — snart är det för sent.’ Jag bad
henne lugna sig, jag hade velat kasta mig på knä för
henne, och jag vet icke hvad jag sade, tankar och allt
gick som i en hvirfvelvind och hon gömde ansiktet i
näsduken och började snyfta högt och så våldsamt att jag
icke längre kunde sitta stilla på stolen — men hon låg
redan afsvimmad, och om jag icke hade kommit i tid,
hade hon hufvudstupa fallit på golfvet. —
Jag hörde Tyries röst ute i trädgården, han
storskrattade och berättade historier för Topham. Jag kunde
icke ropa honom, jag vet ej hvarför, jag kunde icke.
Pigorna hjälpte emellertid Amalia så godt de kunde.
Då Tyrie fick veta hvad som händt, skickade han
strax efter läkaren, men redan innan denne hann anlända
var hon kommen till sig själf igen och allt, som det
tycktes, öfver. Doktorn förordnade att hon skulle spisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
