Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frukost och snart var hon åter tämligen lik sig. Flickor!
Spanskor!
Vi blefvo åter allena. Hon bad mig att jag skulle
stanna till middagen, hon bad mig med tårar i ögonen
att jag skulle stanna endast öfver denna middag. Jag
kunde icke begripa hvarför hon var så enträgen — dagen
efter kunde jag liksom fatta det. Det var varmt, Tyrie
hade somnat i löfsalen i sin siesta, Topham påyrkade att
vi skulle fara, och jag kunde icke hitta på något skäl att
stanna — så att vi foro. På vägen talade vi om hvad
som hade händt, men mina tankar voro icke rediga, och
hennes sista handtryckning föreföll mera våldsam och
krampaktig än jag kunde begripa.
Dagen därefter tidigt på morgonen kom Tyrie till
häst till Valencia. Han var ganska upprörd, han kunde
icke dölja det, när han berättade för oss, att sedan
vi farit från Grao kvällen förut hade doktorns fruntimmer
och andra kommit på besök, Amalia hade visat sig så
ursinnigt glad att Tyrie sade sig riktigt hafva blifvit
skrämd, utan att veta hvad han skulle tänka. Med ens
smyger hon sig bort, springer in i sitt rum och reglar
dörren efter sig. Tyrie med en besynnerlig aning skyndar
efter henne, in genom andra ingången eller jag tror fönstret
och hinner just i tid för att se henne försöka svälja svaflet
af en bundt fosforstickor.
Han måste krama henne hårdt om halsen och med
en nyckel med våld bryta upp munnen för att få ut hvad
hon redan till hälften sväljt ner. Afsvimning igen, varmt
vatten, vakande hela natten, fullkomlig maktlöshet. —
Hon hade skrifvit ett långt afskedsbref som låg på bordet
och som Tyrie lät mig få läsa. Jag frågade hvad han
ämnade göra, och han sade att han ännu icke såg
någonting rätt ldart framför sig, men tänkte det bästa vara att
skrifva till Sevilla och få en af Amalias systrar därifrån
upp till Valencia eller också resa tillbaka med henne till
föräldrarna och försöka ställa allt till rätta på något sätt.
Jag hörde därefter på länge icke någonting om dem, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
